Hon lever för och av sin konst och jobbar 7 dagar i veckan med detta där de flesta tar en break över helgen. Skillnaden mellan arbete och mission är som skillnaden mellan en motorbåt och en segelbåt. Det första tvingar sig igenom med kraft och förbränning och det senare dras fram av tidens vind mot ett fjärran mål – ännu osynligt för ögat. Mickan är helt klart en segelbåt – ute på en mission – förhoppningen är att allt skall bära och att allt skall gå väl.

Det drivs av Tro, Hopp och Kärlek – sjömanslivets traditionella symboler – att allt skall förfinas i processen – och gå… väl.
Mickan har några superkrafter som hon kan använda sig av på färden – på sitt Äventyr.

  • Hon har ett bildseende som låter henne tydligare se komplexa och osynliga sammanhang – osynliga för det icke tränade ögat.
  • Hon har kalligrafins rörelse närvaro i handen – som låter henne gestalta komplexa sammanhang i en enda holistisk rörelse med penseln.
  • Hon har ett inre avkännande öga för stämningar, färger och poesi – som låter henne fånga, skapa nya mönster och mångbottnade sammanhang på duken.

Till detta är hon mycket kunnig tekniskt och konsthistoriskt – och även en erkänt skicklig pedagog – och aktiv konstnär.

Mickans konstnärskap kan beskrivas på följande sätt.

Det finns ofta många vackra jordfärger i hennes tavlor – ofta nedslag i vardagen – ofta en situationsbild.
Det finns ett stänk av moll och existentiellt svårmod – inte sällan känner man av en stämning av gamla tider.
Ett bra exempel på gamla stämningar är den här:
Mickan Sandelin – Syster Smärta – Akryl – 2014

Syster-Smärta-Mickan-Sandelin-2013-600px

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Andra mycket vackra motiv kan vara situationer där allting avgörs i ögonblicket. Ögonblicket är nu – och beroende på vad som görs så blir det helt olika resultat. Allt händer samtidigt och måste avgöras nu och i en enda aktion.
Ett bra exempel på en vacker situationsbild är den här:
Mickan Sandelin – Happy Warrior – Akryl – 2014

happy-warrior-2012-olja-mickan-sandelin-red

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mickans naturliga säkerhet – speciellt inom akvarellen – är rörelse.
Likt en erfaren kalligrafi målare för hon sin tränade hand till en spännande och komplex form på papperet. Rörelse är naturligen hennes element. (I sin ungdom fanns det balett planer…;)
Ett bra exempel på en vacker situationsbild är den här:
Mickan Sandelin – Stilleben – Akvarell – 2011

Mickan-Sandelin-Stilleben-Akvarell-2011

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mickan ser den magiska poesin i vardagen – ofta med en melankolisk eller rentav svårmodig touch – hon är moderlig, glad och utåtriktad – men också en driven entreprenör som jobbar 7 dagar i veckan – ofta i sin ateljé – när andra sitter hemma. Hon är en utpräglad ”doer” och en känslig konstnärs-själ och iakttagare i kombination.

Man kan se hur detta avspeglas i hennes produktion.

Inte sällan magiska tavlor där allt stämmer – poetiska färgblandningar – och mångtydighet – som har något speciellt – ofta en naivt barn perspektiv och saga. Ofta en magisk, dropp rund moderlighet i en avgörande situation eller en enkel vardag av beslöjad melankoli. Det gamla tider tränger upp på oväntade och sällsamma sätt i hennes målerier.

Kanske finns hon som det iakttagande, avkännande organet – ögat – mellan – gårdag och framtid. Den trygga men sällsamma gårdagen med gamla stämningar – och den ännu okända terrängen in i framtiden – svår att upptäcka – svår att nå – svårmodig men nödvändig.

Mickan Sandelin ställer sig mitt i mellan de två polerna och gestaltar och förmedlar sina blandningar och mönster – här och nu.

Det var en präst en gång som sade att han hade den bästa av alla scener.

Till honom kom folk från alla livets skiften – när de föddes, när de gifte sig och när de dog. Det fina var att det inte var teater – inget rollspel – utan på riktigt – mitt i den vackra vardagen där allting händer.

Mitt i mellan då och framtiden – i nuet.

Mickan Sandelin spelar samma spel – på samma scen.

Hon handskas med dynamiken mellan gårdag och framtid – i henne hanteras i ögonblickets rörelse – nuets närvaro och den verkliga meningen med livet.

Det verkliga meningen med livet är – som alla vet – att förverkliga sig själv i sanna vänners lag – och göra livets äventyr med friskt mod – i en mission som är större än oss själva – och om det behövs – ta strid för denna levande konstnärliga process – som är vårt innersta jag – och hoppas att allt går … väl.

Några frågor på det…?